Bebyggelseutvecklingen i Karlskoga

 

Namnet Möckelsbodar (mukrisbother) är belagt 1261 och nämns därefter ett flertal gånger genom medeltiden. Med namnet avses troligen inte någon speciell gård eller by utan betecknar de gårdar som låg i sjön Möckelns närhet. De gårdar som återfinns i källorna från denna tid är Bo (1336) och Backa (1403).

Området var glest befolkat. Vid mitten av 1500-talet omtalas ett tiotal gårdar. Den administrativa indelningen var oklar, delar av nuvarande Karlskoga socken hörde till Värmland och andra till Närke.

År 1580 eller åren däromkring bildas Karlskoga församling och från och med detta år och fram till 1650-talet upptas åtskilliga nya hemman. Kartorna här intill åskådliggör utvecklingen.

De flesta nybyggen skedde inte på kronoallmänningar utan på hävdade bydomäner. Av detta kan man sluta sig till att de ursprungliga byarnas arealer var vidsträckta. Exempel på detta är Backa, som hävdade mark ända upp till Granberga eller Bredgårdstorp vars ursprungliga areal troligen täckte hela västra Karlskoga från Timsälven i norr och ner till Stråbergsmyren.

Två mer expansiva faser kan urskiljas i bebyggelsens framväxt. Den första förekommer åren efter Karlskoga församlings bildande och fram till år 1600. Den andra i perioden 1630-1650. Den senare expansionen kan troligen härledas till den etablering av järnhanteringen som sker under denna period.

Kartorna redovisar endast de namn som genom domböcker eller jordeböcker har kunnat knytas till en bestämd period.