KalleThyras

Kalle Thyras | Mor i Vall | Alfred Nobel | Boås-Beata

 

Thyras-namnet är känt inte bara i Karlskoga och dess omgivningar utan långt utanför stadens gränser.

Det är de många tokroliga historierna som burit Thyras-namnet över minst hela Mellansverige.

Den kanske mest kända "biten" handlar om Thyras reflektion när en svala placerade sitt visitkort på hans hattbrätte. Då knöt han händerna mot skyn med orden: - Jag tackar Gud för att korna inte fått vingar.

En annan ofta hörd historia berättar om hur Thyras hjälpte till att såga is åt Ångbryggeriet vid Möckelns strand, och det var vid ett sådant tillfälle som bryggmästare Blomqvists fru kom ned på isen för att bjuda gubbarna på kaffe. Medlidsamt och vänligt frågade hon Thyras:

- Men är det inte strängt arbete att såga is så här?

- Jovars, svarade Thyras, men dä' ä' ännu värre för den där som hôller i andre ändan på såga.

 


Karl Gerhard Andersson föddes den 7 november 1879 i Nerikes-Kil i Örebro län.

Karl var näst yngst av fyra syskon. Fadern Anders Jansson, arbetade som "statdräng" och ladugårdskarl.

När Karl var tio år flyttade familjen till Källmo, strax norr om Karlskoga.

Karl Andersson drog sig fram som dräng och ladugårdskarl på gårdarna i trakten. Han arbetade bl.a. på gårdar i  Källmo, Blinäs, Degerfors, Brickegården, Aggerud, Lämås och Stockfors.

Det var under en av perioderna vid Blinäs som han begåvades med tillnamnet Tyras. På gården Storängen härskade länsman Oskar Malmgren och denne hade en hund vid namn Tyra. Karl var ingen större vän av detta djur och inte blev det bättre av att han, var gång han skulle till "byn" eller tillbaka till Blinäs, var tvungen att passerar länsmansgården i Storängen, eftersom vägen gick förbi där..

Några grabbar, däribland Karl Andersson, beslöt att göra färden trevligare genom att undanröja jycken och man spelade kort om vem som skulle få äran att utföra dådet.

Karl vann!

- Enda gången jag vunnit något, löd hans kommentar en tid senare.

Nåväl, hunden gick till de sälla jaktmarkerna. Eftersom det inte var obekant att drängen kar Andersson hade ett gott öga till hunden Tyra stod han snart inför rätten.

Karl dömdes i april 1901, vid tinget i Karlshall till 50 kronor i böter. Naturligtvis kunde inte Karl betala böterna, varför de omvandlades till en tids fängelse. Det berättas att när Karl Andersson stod inför rätten och fick reda på domen, ansåg att jyckens namn borde förgyllas med ett h -  till Thyra - så att det bättre motsvarade den hårda domen.

För egen del fick han alltsedan dess bära tillnamnet Thyras.

Den som skall försöka beskriva personen Thyras upptäcker att det råder stor enighet om några karaktärsdrag.

Thyras var duktig att arbeta, vilket gjorde honom omtyckt runt om i stugorna.

Godmodighet och hygglighet var utmärkande drag hos Thyras, han var ärlig, stal aldrig någonting vid sina besök i stugorna och detta var ytterligare en anledning till att han, trots sitt kantstötta yttre, var en tämligen väl sedd gäst. Dessutom var han kvicktänkt och slagfärdig.

Thyras var inte noga med den personliga hygienen och han hade aldrig pengar över till kläder.

Den 19 september 1935 dog Karl "Thyras" Andersson, inte fullt 56 år gammal.

Sommaren 1999 framfördes ett teaterpjäs om Thyras liv och historierna kring honom.  Peter Sundh gestaltade Kalle Thyras i en tillfällig teaterlokal i en lada i Utterbäck.


Peter Sundhs Thyras

 


Att läsa om Karl "Thyras" Andersson:

Ronge, Mats: Original i Värmland. Karlstad, 1954. "Thyras" sid 299-307

Rådström, Birger: Gamla original och andra bemärkta. Karlskoga, u.å. "Karl-Thyras och Gök-Lovisa"  sid 83-92

Karlskoga-historier / insamlade av Karlskoga tidning hösten 1986 ; [förord och teckningar: Alf Bande]. Karlskoga, 1986: Vem var Thyras?/ av Benny Abrahamsson sid 11-22